Nyfikenheten tog över förnuftet.

Just nu ligger jag åter igen efter med dagar, inget ovanligt … men min nyfikenhet, ibland har den knappt några gränser 😀

Jag och Junior gick ut på en liten kvällspromenad. Vi gick till centrum och kikade runt, vovve skötte sig väldigt bra när han mötte andra hundar, ganska lugn och hoppade inte fram som en galenpanna. Han biter aldrig men väldigt dominant och blir helt ifrån sig när han ser andra jyckar, dock mest för valpar och de i yngre ålder, gamla vovvar och vissa raser vågar han knappt titta på, hahaha … Nå väl. Det var en fin promenad och vi satte oss för ett glas vin på Tales.

Eftersom det var så himla skön temperatur fick jag en idé … vi skulle minsann gå till de öde hus som vi passerat en går tidigare, de med hakkors. Jag har undrat och varit så jäkla nyfiken på dessa byggnader, och nu var nyfikenheten större än någonsin. Så vi travade … mot målet.

Denna gång gick vi ”baksidan” … Så vi passerade först det ”lilla” huset …

Vet inte vad detta kan ha varit förr i tiden, en pool med rester från ett gammalt vattenfall? Eller någon form av vattensamlingspool?

Vi kom ut till framsidan till det större huset, som jag mest varit intresserad av.

Där är de där hemska hakkorsen är sprejade på, ja, om det är garage/carport eller stall det vet jag inte … fult ”målat” vilket fall som helst.

Stod ett litet tag och tittade på fasaden till huset och kollade så ingen var i närheten …

Jag varken hörde eller såg någon och hunden var kolugn … så vi tog steg in i huset, finns ingen dörr så bara trava in …

Vi smög oss ut på terrassen på baksidan, men vågade inte gå ut i gräset för jag vet att det finns en pool där någonstans, utan vatten så klart, men igenvuxen och jag riskerade inte att trampa ner i den, vet aldrig hur högt gräs och annat kan växa.

Troligtvis har det hängt personer här, det fanns egengjorda grillar, gamla plädar, askfat och massa annat skit. Kanske det inte ses på bilderna men det finns …

Vi gick försiktigt in i huset igen och ville utforska rummen, nyfiken på hur köket ser ut, och andra rum tills jag såg denna dörr …

Warning Psyco” med hakkors över *gulp* tänkte jag. Nog för att jag är ett stort fan av serien The Walking Dead och de överlevande ser texter som ”Warning! Living dead” och så vidare, men detta fick jag lite kalla kårar av …

Jag vände och ville absolut inte öppna den dörren, inte den sidan av heller för den delen, men ett rum hade ingen dörr och ljus strålade in (det kan ni se en av bilderna ovanför), där tänkte jag gå in och kika … VAD ser jag då? Jo! En kille/man ligger på en säng, höjer sin arm och säger Hola, på vänligt sätt alltså, men det spelar ingen roll … jag sa snabbt Hola tillbaka och drog med Junior ut ur huset snabbt som attan.

Vi gick en liten väg och jag undrar om dessa pelare/träd har varit någon form av en markmarkering från förr, de ser så prydligt radade ut, när det bodde någon där på riktigt. Jag vet att det har varit odlingar där förr, förmodligen olivodling, det har jag sett på gamla bilder innan Puerto Banus blev som det är idag.

Trots lite skakiga ben över den där killen som hejjade från sin säng så hindrade det mig inte att kolla in ”stallet” som finns en liten bit längre bort … Jag och vovve närmade oss …

Jag hade fantiserat om att det skulle finnas hästar där, man vet aldrig, för här i Spanien kan ju folk förvara sina hästar lite överallt känns det som, i gamla skjul, gamla stallar, hagar, inte alltid ägarna bor nära sina hästar eller åsnor …

Det vi möttes av var gälla hundskall, och det kom den gladaste hund springande som hoppade och hälsade både på mig och Junior, sen kom en andra hund som var lite lugnare. När vi rundat husknuten möttes jag av en äldre herre och en till liten hund. Först fick jag hjärtat i halsgropen för det var inget jag räknat med, men han hälsade vänligt och sa att han bara pratar engelska. Han bor där med sina små hundar. Kan säga att alla hundar hade halsband + halsband för fästingar/ohyra och de såg väldigt välmående ut, så ingen misskötsel där 🙂 . Men min förklaring till honom varför jag kom dit vill ni inte höra, jag svamlade om hästar, åsnor, getter och Gud vet vad, hahaha … han gav mig ändå tillåtelse att ta en bild, dock fick jag inte komma in i huset 😀

Lite skärrad av mig själv att min nyfikenhet ibland inte har några gränser, utan nyfikenheten bara trycker bort förnuftet, tur är väl att det aldrig varit något farligt, men vem vet, vem vet … nästa gång nyfikenheten sätter igång ska jag kedja fast mig själv hemma … men samtidigt, hade jag aldrig haft det där modet eller nyfikenheten så hade jag aldrig fått reda på vad som fanns just i dessa ”öde” hus, eller hur? Så nu är jag jätteglad att veta, och jag kan höra hundarna från gamla gubbens ”stall” skälla ibland, och jag vet vilka de är och att de har det bra där de är 🙂

Sjukaste är … att det så kallade glamorösa, rich and famous people, finns andra sidan motorvägen … tar knappa 10 minuter att gå. Och bara några meter bort har vi missären 😦 Kan faktiskt säga att jag bor i Puerto Banus själv, och inte fan har jag sett eller stött på någon kändis, inte vad jag vet iallafall … har väldigt dålig koll + att jag är typ blind när det gäller att se och känna igen folk, hahaha 😀

Nu ska jag grilla, Adios! 😀

Annons

5 reaktioner till “Nyfikenheten tog över förnuftet.”

  1. Men du är ju galen haha! Alltså mitt hjärta stannade av att läsa detta! Här på I Negombo skulle jag aldrig våga något liknande. Tack för att du gav mig en riktigt spännande läsning!

    Gilla

  2. Verkligen vågat, jag själv hade aldrig gått in i huset om jag varit själv där.
    Tänk om man var kompis med Joakim von Anka då kunde man köpt hela gården och fixat till den. Kanske fyllt poolen med guldpengar 😉🙈
    Ha en bra söndag.
    Carin

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s